Förord  
1 Inledning Scrolla ned
2 Förutsättningar för att kunna tolka monografierna Scrolla ned
3 Underlag för naturläkemedelseffekter och säkerhet Scrolla ned
4 Naturopati - bakgrund och utbildningskrav Scrolla ned
5 Identifiering och kvalitativa bedömningar av naturdroger Scrolla ned
6 Läkemedelsformer Scrolla ned
7 Filer från Youtube Scrolla ned
8 Detox utbildning distans Scrolla ned
9 Allmäna referenser Scrolla ned
10 Länkar Scrolla ned
11 Kontakt Scrolla ned

INLEDNING

År 2013, rapporterade Müller om den traditionella användningen av nio olika växter liksom honung, vid sår, sårskador, brännskador, och dermatoser.
För Lawsonia inermis (Henna); Punica granatum (Granatäpple); Equisetum ssp. (Fräken); Commiphora molmol (Myrra); Nigella sativa (Svartkummin); Trigonella foenum-graecum (Bockhorns-klöver); Coriandrum sativum (Koriander), Myrtus communis (Myrten), och Sanicula europaea (Sårläka) kunde han fastställa en evidens för en kontinuerlig, traditionell användning som sträckte sig århundranden tillbaka i tiden.
Myrra till exempel var första gången omnämnd som sårbehandlande medel i den kända Papyrus Ebers från 1550 f.kr (cf. Müller, 2013, s. 176). Antikens Egyptiska Papyri beskriver dess användning mot brännskador, sårskador liksom för andra dermatoser.
Omkring 450 f.kr uppträder Myrra i Herodotos "Historia" som ett sårläkande medel; den hade en prominent roll som sårläkningsört under Medeltiden och behöll denna position kontinuerligt genom århundrandena (Müller, 2013, s. 170–197). Myrra omnämns t.ex i farmakologiska och kirurgiska handböcker från 1830-talet som ett användbart medel för befrämjande av hudgranuleringen, behandling av "skinnlöst" tandkött och så vidare.
Och detta har bekräftats ett århundrande senare i Gerhard Madaus berömda "Lehrbuch der biologischen Heilmittel" (Madaus, 1938).
Bortsett från de stomatologiska indikationerna i Europa, kom användandet av Myrra att överges i allt högre grad, medan den livskraftigare traditionen av dess användning i sårbehandling, särskilt relaterat till diabetiska fotsår, fortsatte oförändrat i de Arabiska länderna (Müller, 2013 / Alzahrani & Bakhtoma, 2010).
Myrra exemplet visar på kraften hos historisk forskning som bevis på användning vida bortom 30-års perioden EU har satt som gräns för traditionell användning. Faktum är att dessa historiska studier kan erbjuda många fler exempel på hur en lång tidsram medger möjligheter att närma sig användandet av historiska dokument som bevis för användning av naturliga läkemedel.
– Akzahrani HA & Bakhtoma BA., 2010. Top ten natural preparations for the treatment of diabetic foot disorders. Wounds UK 6 (4), 18-26. Allensbach Survey, 2017.
Jütte R, Heinrich M, Helmstädter A, Langhorst J, Meng G, Niebling W, Pommerening T, Trampisch HJ. Herbal medicinal products - Evidence and tradition from a historical perspective. J Ethnopharmacol. 2017 Jul 31;207:220-225.
Madaus G. Lehrbuch der Biologischen Heilmittel. Georg Thieme Verlag, Leipzig, Germany (1938).
Müller J. Pflanzen zur Wundbehandlung der mittelalterlichen arabischen Heilkunde in der europäischen Tradition. Wissenschaftliche Verlagsgesellschaft. Stuttgart (2013).

Definition:
Fytoterapi1 = att använda läkemedel av växtbaserat2 ursprung för att förebygga, lindra eller bota sjukdomar. Med sådana läkemedel anses det vara en fördel med ett innehåll av flera aktiva principer som verkar synergistiskt. Fytoterapi är en vetenskapligt orienterad medicinsk terapi som har rötter, men är väsenskild, från etnobotanik/etnomedicin. Den ska ej sammanblandas med homeopati eller liknande alternativmedicinska system. Fytoterapi är beroende av kliniska erfarenheter från tidigare, vetenskapligt orienterad fytoterapi och terapeutens egna kunskaper och erfarenheter. I modern tid har studier med avseende på växters aktiva beståndsdelar och kliniska studier i övrigt kommit att bli ett viktigt komplement till fytoterapin.
Läkemedel vid fytoterapi betecknas ofta fytoterapeutika eller fytofarmaka. Fytoterapeutika/farmaka ska inte avvika från sitt naturliga tillstånd, t.ex genom kemiska förändringar.
Verksamma beståndsdelar betecknas ofta som aktiva fytokemikalier.

Fytoterapeutika/farmaka kan användas på samma sätt som konventionella farmaka men det eftersträvas att de används enligt naturmedicinska principer om självläkning och ett minimum av negativ påverkan av organismen.
Fördelarna med fytofarmaka (fytoterapeutika:
• Förlångsammade ackumulerande effekter
• Säkrare (medför mer el. mindre obetydligare bieffekter och toxicitet samt medför mindre el. ingen tolerans över tid)
• Skapar ett bredare effektutrymme, ofta involverande flera organsystem
• Medför en mer permanent, långsiktig förbättring vid sjukdomar och tillstånd
Synergi:
Synergi kan vara mellan två eller flera olika fytofarmaka eller mellan enskilda fytokemikalier i en och samma drog (medicinalväxt).
Synergi uppstår som en följd av:
Farmakodynamik synergi: Där två eller flera aktiva principer påverkar samma receptor eller fysiologiska system. Som ett exempel kan nämnas kombinationen av allosteriskt förändrande ämnen visavi GABA-A-receptorn vilket ger en synergistisk interaktion.
Farmakokinetisk synergi: Processer involverande absorption, distribution, biotransformation eller elimination av två eller flera aktiva principer. Som exempel kan nämnas aktiva principer som tävlar om albuminbindning vilket ger en ökad fri koncentration av aktiv princip, med potensifierade effekter som följd.
Vissa drogers fytokemikalier kan ha båda dessa synergistiska verkningssätt. Johannesört (Hypericum) t.ex innehåller hypericin, men också hyperforin och procyanidiner (och troligen ännu fler) som aktiva principer; där en farmakodynamisk synergi medför en antidepressiv verkan (monoaminåterupptagshämning, MAO-hämning och COMT-hämning) samt som farmakokinetisk synergi, procyanidiner som förstärker hypericinets biotillgänglighet i kroppen.
Utövande av fytoterapi:
Enskilda växtdroger verkar polyfarmakodynamiskt, och deras "angreppspunkter" är ofta ospecifika.
Fytoterapi erfordrar därför, för att verka optimalt eller framgångsrikt, en särskild erfarenhet/kunskap, för att kunna bilda sig en uppfattning om patienten, och få en bred förståelse för patientens unika situation - i förhållande till en gedigen erfarenhet/kunskap om  fytofarmakas modulerande egenskaper på flertalet olika organsystem.
Patientens situation förändras även med tiden vilket kräver en särskilt god och förtroendefull relation mellan terapeuten och patienten, samt en förståelse för sjukdomars och fytofarmakas dynamik. Likaledes tar det tid att helt kunna kartlägga patienten och dennes behov.
En holistisk, klientbaserad inriktning är att föredra för fytoterapeuter, med en kunskap om fytofarmakas synergistiska egenskaper och därigenom deras komplexitet.

Det terminologiska begreppet fytoterapi lanserades första gången 1913 av den franska läkaren Henri Leclerc (1870–1955), som publicerade flera olika texter i ämnet och beskrev det närmare på 1920-talet i boken Précis de phytothérapie.

1 Det grekiska ordet phyton (φυτόν), betyder: planta eller växt; latinets therapīa (gr. Θεραπεία) betyder bokstavligt helande eller botande.
2 I vidare mening även läkemedel ur djur- eller mineralriket, t.ex lactobaciller eller stenkolstjära.

 
Förutsättningar för att kunna tolka monografierna
Underlag för naturläkemedels effekter och säkerhet - naturmedicinska modeller och EBM 
Naturopati - bakgrund, utbildningskrav
Identifiering och kvalitativa bedömningar av naturdroger
Läkemedelsformer
x1. Allmänt om beredningen av galeniska läkemedel
x2. Läkemedel för invärtes bruk
x3. Läkemedel för utvärtes bruk
x4. Övriga läkemedel
x4. Filer från Youtube om medicinalväxter eller naturmedicin
x5. Detox utbildning distans (under bearbetning)

Allmäna referenser

Länkar

Du måste ha Adobe Acrobat för att kunna se vissa sidor på denna site, hämta det här! pdf

Kontakta oss! Kontakt




Om denna sida | Cookie policy | Användarvillkor | Sitemap